.

14 år i december är jag. Jag går i en musikskola, spelar fiol och lite så. Läser helst Harry Potter eller Tintin, men jag kan vara sofistikerad, när jag vill. Lyssnar på musik gör jag också. Jag gillar musik. Mycket. Det är allt från Kent till Angels and Airwaves till Bob Hund till Mozart till Babyshambles. Och jag gillar 60-talet. Och Alex Schulman. Och Virserum och ostbågar, stickade tröjor, lukten av sommarregn, nackar på blonda pojkar födda på nittiotalet, London, Lars Ohly, den första snön och känslan man får när basgången kommer in i The Strokes' Is this it och Julian Casablancas sjunger "said they'd give you anything you ever wanted, when they lied I knew it was just stable children tryin' hard not to realize I was sitting right behind them", Julian Casablancas i övrigt, grönt, "sanning är ingenting att tacka för, den bara är", pengar, skosnören och småpojksfjun.

Jag gillar däremot inte soppa, Jimmie Åkesson, insekter, Sundsvall, Ballar av stål, pipande hundleksaker, dyra bussbiljetter, plastgolv, präktiga SD-skåningar, Pepsi, fiskar, Maud Olofsson, prydnadssaker i porslin med blommor på, fladdermöss, Vasaparken i Stockholm, rosa, kungafamiljen, blöta strumpor, tjocka tonåringar med illasittande Gina tricot-kläder på en trång bussresa från Småland, folk som är dumma i huvudet, övermöblerade lägenheter, Fredrik Reinfeldt, att åka tvärbana, det faktum att barnfattigdomen har ökat med 60% sedan 2006 och nagellack i grälla färger. Och jag tycker att indie är det mest exploaterade som finns, speciellt om man bor i Stockholm vilket är den största mainstreamstaden i Sverige.

Jag kom hem från New York idag. Tänkte att ni ville veta.