.

Jag blir så fruktansvärt trött på det. Alltihop. Alla som förstår, allt som förstör, alla som vet, som ska hjälpa dig, fastän de aldrig vet. När de säger att du ska leva ditt liv och titta tillbaka utan ånger, vad fan tänker de med? Det är så lätt för er. Ni är vackra, ni är empatiska och sympatiska och ni är dom som bryr sig. Det är så lätt för er att säga till oss att leva, att göra oss själva stolta, ta risker, var självsäker och ångra inte något. Det är så jävla lätt att säga efteråt när man tänker "det var ju inte så farligt", men om man är hungrig och snart kommer att somna, vad fan gör man här? Vi är många som är vakna nu, andas nästan ljudlöst, det blir rimfrost på rutan, ligger vakna under varsitt bord.